hannas.

Livet är skrämmande. Det är skrämmande på grund av det orättvisa vi möter, det oväntade vi möter och det hemska vi möter. Mitt i allt detta, så inser vi också hur lyckligt lottade vi kan vara. Lyckliga över de människor vi har mött, över jobbet vi har, över familjen som står vid vår sida, över solen som skiner utanför fönstret. För någonstans mitt i det mörka måste vi försöka se det ljusa.

Just idag är en sådan dag jag inser detta och med denna lilla text vill jag bara att alla mina fantastiska vänner och underbara familj ska veta att jag alltid kommer att hålla er närmast mitt hjärta och alltid hjälpa er igenom livets svåra stunder. Det är ni som har format mig.

"Kärleken är vårt livs största glädje och vårt livs största sorg."

When you lose someone, someone you love, when they break your heart, it's the hardest thing you could ever go through, and no matter how much time has passed, it never really goes away. You may think you're getting better, but then you get a flashback, or hear a song that reminds you of a memory, and it hits you all over again, all at once, like a stab in the chest. You fall apart for the hundreth time, and you feel like you just want to crawl under a rock and never come out. You love this person with all of your heart, even though you know you shouldn't. They hurt you worse than you've ever been hurt. They stole your happiness. But yet, you still want them, and only them. Other people come along and give you chances to move on, but you know you don't want to. It upsets you that you might be moving on, because you promised you never would. And even if they broke all of their promises, you want to keep yours. On top of that, you're terrified. Terrified of getting hurt again. But it's not like that matters anyway. At the end of the day you're still thinking about that person who has left you completely broken. You don't want to miss them anymore. You don't want to love them anymore, but you know you always will.

Kärlek. Ett så fint ord som ändå är så mycket mer än bara fint. Det är fantastiskt, underbart, glädjande, roligt, magiskt. Men det är också brustna hjärtan och brustna löften. Det är saknad, förtvivlan och besvikelse. Det är orättvisor. Och visst gör det en rädd. För kärlek kan både vara det finaste som finns samtidigt som det kan vara raka motsatsen.

Mitt liv gick i bitar för 9 månader sen. Totalt. Och allt det jag kände, är obeskrivligt. Hur jag somnade med ögon så röda som det gick. Hur jag vaknade mitt i natten och grät. Hur jävla ensam jag kände mig. Jag var vilse och jag var så rädd. Från att åka från ett helt fantastiskt förhållande och tro att allt är som vanligt till att komma hem till ett hejdå. För mig fanns inte det och det gör det inte idag heller.

Från juni förra sommaren till idag har jag lärt mig vad kärlek är. På riktigt. Jag har sett de flesta sidor av den. Jag har sett besvikelsen, jag har sett lyckan och jag har sett förlusten. Oavsett vad, så tänker jag stå som vinnare i slutet. Och det hoppas jag att Ni också tänker göra.