52 days.
Om 52 dagar tar sagan slut och emellanåt känns allting väldigt overkligt. Om 52 dagar är jag fri. Samtidigt som det är en stor längtan så tär ändå ångesten på en ständigt. En klass som ligger nära hjärtat och som man har kommit så tight med nu det senaste året, gör det svårt att lämna gymnasiet. Och närmre kommer vi att komma, för vi har allt det bästa framför oss. Älskade, älskade klass. Glöm mig inte.
♡
Livet är skrämmande. Det är skrämmande på grund av det orättvisa vi möter, det oväntade vi möter och det hemska vi möter. Mitt i allt detta, så inser vi också hur lyckligt lottade vi kan vara. Lyckliga över de människor vi har mött, över jobbet vi har, över familjen som står vid vår sida, över solen som skiner utanför fönstret. För någonstans mitt i det mörka måste vi försöka se det ljusa.
Just idag är en sådan dag jag inser detta och med denna lilla text vill jag bara att alla mina fantastiska vänner och underbara familj ska veta att jag alltid kommer att hålla er närmast mitt hjärta och alltid hjälpa er igenom livets svåra stunder. Det är ni som har format mig.
"Kärleken är vårt livs största glädje och vårt livs största sorg."
